Maria

Igår eftermiddag satt vi och ritade på jobbet.
Barnen ville att jag skulle rita alla möjliga slags djur.
Saken är den att jag kan inte rita. Streckgubbar och hus.
Men djur? Nja, dem fick nöja sig med fiskar i alla olika former och ormar. Korta, långa, smala och tjocka ormar ritade jag.
Jag sitter tillsammans med ett syskonpar på två och fyra år och dem vill bara att jag ska rita fler och fler ormar.
Helt plötsligt kommer mamman in genom dörren, hon sätter sig med oss och vi börjar prata om ålder och rynkor av alla dess slag. Så kikar hon ned på barnas teckningar:

- "Åh, vad fine slanger dere har lagd"  - Åh, vilka fina ormar ni har gjort.

Och fyraåringen ser stolt upp på sin mamma:

-"Ja, jeg vet. Men mamma du är heldig som har slanger i panna du!"
- Ja, jag vet men lycko dig mamma som har ormar i pannan"

Och så pekar han på rynkorna i pannan. Ormar, rynkor. Shit the same.