Maria

Igår eftermiddag satt vi och ritade på jobbet.
Barnen ville att jag skulle rita alla möjliga slags djur.
Saken är den att jag kan inte rita. Streckgubbar och hus.
Men djur? Nja, dem fick nöja sig med fiskar i alla olika former och ormar. Korta, långa, smala och tjocka ormar ritade jag.
Jag sitter tillsammans med ett syskonpar på två och fyra år och dem vill bara att jag ska rita fler och fler ormar.
Helt plötsligt kommer mamman in genom dörren, hon sätter sig med oss och vi börjar prata om ålder och rynkor av alla dess slag. Så kikar hon ned på barnas teckningar:

- "Åh, vad fine slanger dere har lagd"  - Åh, vilka fina ormar ni har gjort.

Och fyraåringen ser stolt upp på sin mamma:

-"Ja, jeg vet. Men mamma du är heldig som har slanger i panna du!"
- Ja, jag vet men lycko dig mamma som har ormar i pannan"

Och så pekar han på rynkorna i pannan. Ormar, rynkor. Shit the same.

Dagen har bestått av kurser idag. Motivation och aha-upplevelser får man sådana här dagar.
Det behövs när man jobbar på dagis vill jag lova. Ibland vill man bara dunka huvudet i väggen och vråla till alla snorungar som inte lyssnar ett skit på vad man säger. Det är sådana här dagar man verkligen lär sig att uppskatta sitt jobb. Även dem dagar man vill dräpa varenda en.
Kurserna var helt okej, fast jag hade (som alltid) sjukt höga förväntningar.
En gubbe snackade inte ett skit om vad man trodde att kursen skulle handla om.
Om den tex hette bananer så babblade han på om skruvmejslar. Hänger ni med?
Han kom med jävligt mycket bra grejer, men jag tröttnade.

Snart ska jag iväg på after work med alla kollegor.
Helvete vad jag älskar mitt jobb. Jag vet inte hur månger jag har sagt det.
Men jag säger det igen.
Och igen.
Och igen.
Det är det här jobbet som gör att jag håller mig kvar i "det här jävla landet"
Hade det inte varit för det så hade jag rest jorden runt för länge sen.

Nej nu ska jag kleta på mig lite smink och bege mig till majorstuen.

Update. Jag lever!

Veckan:
Fika och middag med vänner och barnvakteri.

Helgen:
Film, promenad och god mat och shopping med Kicki.


Sen kom P med den fantastiska idén att de är dags för mig att ta tjuren vid hornen och bege mig ut i backen i vinter. Dem stora backarna alltså.
Ja, ni hörde rätt. Vid 23 års ålder ska jag lära mig att åka snowboard.
Herregud, jag hade lika gärna kunnat  ta självmord med en gång istället.
Eller så kommer P ta livet av mig när jag står mitt i backen och vägrar röra mig en meter till och grinar för att det gör så jävla ont i arlset.
Lova att ni kommer och hälsar på mig på sjukhuset när jag ligger där med 17 benbrott.

Trysil, here I come!

Min blogg är schitzofren and so am I, jag gillar det.
Jag sitter och nyser nu och näsan rinner, otippat.
Det är det ni kära läsare får läsa om, mina fester och mitt hypokonderi. Fantastiskt.
Jag skulle ju till läkaren här om dagen ( eller ehm ja, två veckor sen kanske?) och kolla hälsan.
Man känner sin kropp så pass väl att man vet när det inte står rätt till. Nu när jag ÅTERIGEN går och snorar är det fan i mig på tid att kolla att allt är som det ska.
Jag sover aldrig, jag har en jävligt konstig matkonsumtion och är förkyld jämt.
Det kan ju hända att det är pga alla snorungar på jobbet som man inte kan låta bli att pussa och krama på, därav bli hostad och nyst på ca 30 gånger om dagen.
Men vad gör man inte för dem små liven?
Hur som helst. Måndag är det jag som går och besöker min svenska läkare Dr. Dan Orvar!
Jajemensan.

Igår var en spännande eftermiddag.
Jag lyckades bränna min lasagne till den vildaste grad att brandalarmet drog i gång. Inte bara en utan två gånger.
Herregud, jag skrämde säkert livet ur mina stackars hyresvärdar som bor precis ovanför mig.
Nåja. Hämden är ljuv. Imorse vaknade jag klockan 07:06 av deras 3 åriga dotter och hennes vackra röst. Eller snarare vrål.
Hon var riktigt förbannad och skrek värre än en babian, tack för den. 

Idag har jag faktiskt flörtat på jobbet.
Tro det eller ej, men sådant hinner man faktiskt med. 
Han går förbi oss varje dag och jobbar på dagiset bredvid.
Jag vet egentligen inte om han är särskillt söt. 
Men det är mysigt med fina leenden och ett hej från en svensk kille mitt bland alla bajsblöjor och snoriga näsor.