Älskade vännen min

Usch, jag har en stor klump i magen.
Slå på telefonen nu plutten och ring mig, pronto.


Rött hus med vita knutar

En svensk stuga, det är ju endast underbart.
Därför dissar jag krogen ikväll och drar iväg till Annelies föräldrars stuga och hänger lite.
Folk är ändå fattigare än barnen i afrika så det är väl lika bra att vänta till helgen.

Annelie förresten, sjukt rolig människa.
Idag tog vi bilen in till stan och skulle käka middag.
Åker över Malmuddsviadukten och på gångbanan knallar en ung herre i sina bästa år.

Annelie pekar och kläcker ur sig med fetaste tyska brytningen:
- Åh, men den däääär. Men lite scccchmör på!


Jag höll på att avlida av skratt där i baksätet vill jag lova.

Morning glory

Miriam hoppa nu för tusan upp ur sängen och kom och var social med mig.
Jag har tråååkigt.

Var förresten in på KG igår och surrade lite med Maria.P och Alex.
Blev faktiskt lite sugen att ställa mig i grillen och flippa lite burgers och slänga ut lite varmkorvar till folk.
Men var tvungen att rusa iväg och träffa Sofia istället.
Drog till Dagobert och käkade tacos som vanligt, för jävla trevligt måste jag säga.
Ska försöka styra upp lite ölhäng med henne innan jag beger mig till Oslo igen.

Idag är det onsdag och fint väder, folk ska säkert på båten ikväll.. jag med?
Vetti fasen alltså. Annelie lånade min vinbox igår så måste ju hur som helst styra upp lite alkohol.
Äh, vi får seee vad som sker, men lite sugen på fest är jag allt. Det är ju sommar för fan!

Nae, nu ska jag sätta mig ute i solen och vänta på fröken Lindholm.

Quickly I'm learning to love again


Jag mår bättre nu än vad jag egentligen har vågat erkänna tidigare.
Jag har dolt alla känslor och puttat dem åt sidan lite, men jag fick bearbeta dem rätt rejält i onsdags.
Och även fast det var bland det jobbigaste jag har varit med om i mitt 22 åriga liv så vet jag att jag klarar det här.
Nu ska det bli fokus på så mycket annat än just kärlek.
För jag har egentligen inte tid för det just nu, nytt jobb och boende är det jag ska koncentrera mig på.
Till etthundra procent.





Since there's no more you and me
It's time I let you go
So I can be free
And live my life how it should be
No matter how hard it is I'll be fine without you
Yes I will

Thought I couldn't live without you
It's gonna hurt when it heals too
It'll all get better in time
And even though I really love you
I'm gonna smile cause I deserve to
It'll all get better in time

Home sweet home

Tillbaka i stan då!
Jag kunde väl kanske fått en bättre start, men efter att ha dragit iväg till stugan igår och hängt med familjen känns det grymt skönt. Grillade, satt i solen, käkade jordgubbar, åkte ut med roddbåten, spelade crocket.
High five till den svenska sommaren, oh yes.

Idag har man hunnit med en lunch med Tomas, vi satt och babblade på som om vi hade setts i går.
Fast det faktiskt var FYRA månader sen, det kan man kalla för riktig vänskap.
Sen blev möta Annelie på bolaget och sen till Hertsön.


Nu sitter jag hos Miriam och väntar på att hon ska sluta jobba.
Fick alldeles nyss ett sms av Annelie som skrev att det vankas kaffe på hennes balkong.
Det tackar man ju banne mig inte nej till.


Ikväll blir det utgång, vi ses på Luleås gator!
Adios amigos.

Stockholm Arlanda

Jag har tråkigt.
Något så fruktasvärt jävla tråkigt.
Sitter på Arlanda och väntar på flyget till hooden, norrland och LULEYO!
Gött mos!
Men det är en timme kvar och jag har redan väntat en timme.
Gah, är det möjligt att ha så tråkigt?
Tycker synd om den lilla stackaren från Skellefteå som sitter här bredvid och måste vänta här på sitt flyg till kl 18:00.
Jag riktigt liiiiider med han minsann.

Nåja, det är skönt att vara tillbaka i Sverige iallafall.
Jag trivs som fisken i vattnet.
Nej, om man kanske skulle ta och spana lite i taxfree shoppen i brist på annat.
15:30 då landar jag på norrländsk mark igen.

Tuff tuff tuff, tuuut tuut

Imorgon klockan 09:28 ska jag sätta mig på tåget till sverige?!  Sverige, say what now?
Jag har nog inte riktigt fattat det själv om jag ska vara ärlig.
Jag ska snacka svenska med folk i affärer och betala med svenska pengar.
Woho, fränt som fasen. 4 månader sen sist. Det känns sjukt länge sen.

Idag var det sista dagen med familjen, eller nej.. sista dagen på jobbet iallafall.
Familjen kommer jag ju tillbaka till. 
Första två timmarna i morse ville jag dö lite, barnen hade inte riktigt vaknat på sin bästa sida.
Men sen när vi väl kom till parken och Malin tog mig i handen, då var allt som bortblåst.
Hade en helt underbar dag med dem söta små liven.
Väl hemma åt vi pizza och firade Kaias födelsedag med tårta och massa kollijoks. Jag fick ett halsband och ett jättefint kort av Berit och James i "avskedspresent" Tårarna var inte långt borta, fan så blödig man är.

Så nu sitter man här, väskorna är snart färdigpackade. Jag borde egentligen pyssla med allt småplock nu innan jag lägger mig eftersom jag ska upp före tuppen imorgon. Eller okej. Jag ska upp klockan 07, men det känns tuuuungt.

Förresten, from imorgon använder jag mitt svenska telefonnummer igen.
Slå gärna en pling eller två efter klockan 13 när jag har kommit över gränsen.
Shit vad gött det ska bli att kunna ringa till folk igen utan att det kostar FEM kronor minuten. Det är ju hutlöst! 
Måste nog styra upp något annat abonemang när jag är tillbaka i lusekoftaland.


Nae, nu ska jag lägga in alla mina bilder på USB minnet och sen ta tag i resväskan.
För nu mina vänner, nu är det semester!
So long.

I'm here without you baby

Jag har varit tyst i två dagar, hör inte till vanligheterna nu för tiden.
Eller faktum är att jag har bloggat, men sparat som utkast.
5 inlägg har jag printat ned om att det som rör sig i skallen just nu.
Men jag är feg. Jag vågar fan inte pupblicera det, i tron om att saker och ting förstoras upp.. Orkar inte med nått onödigt tjohej.
Sen har jag en känsla också, den där känslan i lilltån om att allt inte står riktigt rätt till även fast det inte finns någon egentlig grund till att vara orolig. Hängde ni med?Men sånn är jag, the worrying kind som The Ark sjöng en gång i tiden..

Gårdagen blev lyckad, tacka gudarna för det.
Hade nog gått och hängt mig själv om det hade strulat till sig, men icke sa nicke. Det var grymt.
Du är cool, frän och förbannat rolig. Jag gillar att ha dig i min närhet.
Äntligen hade vi det där seriösa samtalet som vi faktiskt behövde, kul att du också funderat på typ samma saker som jag. New York tillsammans kanske då, hur ballt vore inte det? Helt fantastiskt som Erica skulle säga.


. . . . .            - Kommer du sakna mig om du drar? 
Jag              - Ehhm .. va? hehe ..
. . . . .            - Seröst?
Jag              - Ja, det är klart jag kommer göra. Kommer du sakna mig?
. . . . .            - Ja, du vet mycket väl att jag kommer sakna dig.

(Nej, det hade jag faktiskt ingen aning om) 


As time goes by

Jag räknade dagarna nyss.
Nu är det 4 dagar kvar tills jag åker till Södertälje.
8 dagar kvar till jag är i Luleå igen.
Hör ni hur lite det är? 96 timmar tills jag sitter i soffan hemma hos farmor.
Overkligt.

Nu ska jag börja packa lite.


Away from the sun

Två positiva saker fick jag iallafall reda på igår.
Chris ska ta sig upp till Norrland nästa vecka. På fredagen närmare bestämt. 
Åker nog och möter han på flygplatsen och sen ska vi hänga några timmar innan han drar vidare.
Fan så bäst.

Sen surra jag med Frode också.
Han ska på motorcykel semester i Sverige och kommer förmodligen svänga förbi Luleå.
Inte träffat människan på över ett år, strålande,

It's down to this
I've got to make this life make sense
And now I can't tell what I've done

If only you ..

Ehm, ja.. jag har egentligen inte mycket att säga.
Eller jo, jag har skit mycket på hjärtat.
Men detaljerna är alldeles för personliga för att komma ut på den här satans bloggen.
Ni hajar på vilket humör jag är va?

Jag får väl göra ett försök iallafall.
Skit samma om folk fattar, dem flesta som läser bor ändå inte i samma land längre.

Först i fredags, äntligen ett ljud från människan.
5 sms senare total tystnad. Vad har hänt?
Vi som brukade prata med varandra varje dag.
Vi som hade det så sjukt roligt tillsammans jämt och ständigt men nu verkar det som om allt bara är borta.
Anja hade så otroligt rätt när jag pratade med henne.
Du är säkert ett substitut för många där hemma.
Men likt förbannat känner jag att jag måste ha dig vid min sida, jag saknar dig.

Gårdagskvällen var den värsta på länge.
Jag har aldrig i hela mitt liv haft en sådan känslostorm förut.
Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Jag har aldrig känt mig så maktlös.
Jag väntade bara på det här. Det här bakslaget.. 
Det har flytit på allt för bra den senaste tiden. Det var för bra för att vara sant.


If only you, could se how I'm hurting..
All for you.

Bang, så går vi ner igen

Antigen har man allt eller inget, right?
Det är så jävla sant.


Nu, kabom. Slap. Splash. Plask.
Rätt ned på botten igen,
Tack.
Vad ska jag säga, orden räcker inte till..
Det har dem aldrig gjort när det gäller dig.

If you ever leave ..

I don't know what I would do
I'd be lost if I lost you..

If i had to live without you.
What kinda life would that be?

I can't walk out ..

Sitter och kollar youtube klipp, Så Ska Det Låta.
Ja, jag har lite att göra. Klicka i gång det här klippet och blunda på en gång. 




Helt okej låt, eller hur.. inga större fel.
Men sen titta på det.
Visst, det sprudlar av energi och han kör sitt lyckorus där på golvet.
Men killar som går ner på knä sådär får mig faktiskt att börja vrida och vända på mig.
Titta bort, rodna, sucka och skratta typ.
Jag tycker det är så jävla pinsamt, 
Jag skulle till och med kunna påstå att jag är lite allerigisk för stå-på-knä-räcka-ut-en-hand-grejen.
Då vet ni!

Tomatsoppans äventyr i solen

Uppdatering vad gällande dag på stranden.

Sönderstressad au pair, fullproppad vagn, trångt på bussen, kissnödig 4 åring, ingen toalett.. Men världens sötaste ungar!
Gud vad jag älskar dem.
Trots att jag var tvungen att bära Malin på mina brända axlar och samtidigt köra en sovande Kaia i den smockfulla vagnen. I am superman!! .. eh, superwoman kanske.
Vi hade grymt mys på stranden. Satt i sanden och lekte, plaskade på i vattnet, picknick på filten.
Nice day, me like.

Huset är alldeles tomt nu. Familjen har dragit till Berits föräldrar över helgen.
Själv ligger jag i soffan, lyssnar på mjosik och slö tittar på Everybody loves Raymond.
Funderar starkt på att knalla ut i köket och baka.
En riktigt god kladdkaka. 
Har inte ätit det sen jag var hos Annelie i vintras.
Så det är jag faktiskt värd tycker jag.

Ursäkta, vad sa'ru?

Jag ska ha båda kidsen imorgon.
Berit kom på en alldeles strålande ide.

"- Ni kan ju åka till stranden!"

Saaaay what? Stranden, med två små barn?
Varav ingen av dem kan simma. Skojar du med mig nu?
Ja, jag kan ju inte garantera att dem kommer hem levande alltså.
Dels så va fan, stranden?
Ser jag ut som en strandmänniska?
Jag tycker att de är skönare att ligga i en park på en fet gräsmatta,
istället för att ligga och trängas bland folk och få 10 000 sandkorn i arslet.
Nåja.. jag kanske måste offra mig för laget.
Eller så drar jag bara upp tröjan och visar ryggen.

- Det är så synd om mig, jag har bränt mig.. klarar nog inte ens en timme i solen.
Vi måste nog åka till Frognerparken istället, rackans bananer!


Vilket faktiskt är rätt sant, min rygg är inte nådig nu alltså.
Jag har smörjt mig med allt möjligt skräp jag hittade och ändå svider det så in i helsike.
Gissa vem som inte kommer få sova en blund i natt?
Bah, jag har lite dödslängtan nu.

Ska gå och hämta en iskall handuk och lägga på ryggen sen måste jag iallafall
försöka nanna lite kudde så man orkar med solen imorgon.


Godnatt / Tomatsoppan


Burned!

Jag har bränt mig i solen idag, big time!
Helt jäkla knallröd, ser ut som ett stort rött U på övre delen av ryggen.
Var förbi Erica idag, hon sa till och med att det såg farligt ut.
Ops, fan inte bra. Hoppas det går ner lite till imorgon.
Så, nu har jag alltså ett stort U + bonna bränna.
Shit alltså, jag lär vara hetast i Oslo just nu.
Mums!

Nu mina vänner, nu är det 14 dagar kvar.
Två veckor kvar tills jag är i Luleå igen.
När jag började den här nedräkningen var det 29.
Hajar ni vad tiden går fort nu?
Men jag klagar inte.


Javisst ja

Jag har ju glömt att berätta lite om helgen.
Emma kom ju i torsdags, på fredan drog vi som planerat till Frognerparken.
Lekte ett tag med Kaia, gav henne lite lite lunch och sen när hon skulle sova drog vi ner på stan.
Emma shoppade som en tok, själv hittade jag ett par pjucks.
 
På kvällen drog jag till Erica där Emma redan var och sen kom även Frida och joinade.
Drog på John's för att återuppliva gamla minnen.
Det var skoj, om man bortser från vissa jävla idioter. 
Jag skulle nog ha lämnat vinflaskan hemma, eller iallafall inte smällt i mig hela. Haha

Sjukt seg på lördagen låg jag i Ericas soffa och försökte piggna till.
Den årliga pubrundan stod på kvällens schema.
Jag kan då säga att det inte var långt ifrån att jag kastade in handuken.
Meeen, Emma är ju inte här så ofta så ville såklart inte missa ännu mer galenskap.
Sagt och gjort, fördojja hos Erica. Lars dök förbi när vi fortfarande höll på att göra oss i ordning.
Det gick sjukt segt i början, satt med ett och samma vinglas i en timme typ.
Stabilt, nåja..
Lite senare kom Martin och några av hans kompisar, IcaChrille dök förbi en sväng också.
Sen blev det utgång med buller och bång.
Vi bommade den där pubrundan rätt hårt, så gick bara på två barer.
Jag hade apkul, även fast sofia råkade spilla en HEL öl i mitt knä.
Shit happens.

Hade en riktigt kul helg, hoppas det inte dröjer allt för länge tills Emma kommer igen.

Här är några smakprov från helgen.


     
    
   
   

Nej tack till snor

Malin fyra år kläcker dem mest klockrena komentarerna ibland.
Igår satt vi och pratade om kärlek.
Malin berättade att hon är lite små förälskad i Håkon på dagis.

Mamma Berit:
- Oj, är du förälskad i Håkon?
Kan du tänka dig och gifta dig med han när du blir stor?


Malin:
- Ja mamma, Håkon vill jag faktiskt gifta mig med.
Men absolut inte med Peder, för han är så snorig.


Storebror, min käre storebror

Oh, min bror kanske kommer till Södertälje samma dagar som jag ska dit.
Har inte träffat  karln på ett år, har så sjukt mycket att berätta till honom.
Yes, hur lyckat som helst.
Mamma, pappa och storebror under en och samma resa.
Det är inte ofta man hinner, med tanke på att vi alla bor i 4 olika städer.
Håll en tumme nu för mig folket! 


RSS 2.0