Good morning sunshine
Tidig morgon.
07:10 fick jag för mig att kliva upp. What?
Jag börjar inte jobba förän klockan 9 idag.
Så nu sitter jag här iallagall redo för en ny vecka på jobbet.
Igår körde jag ett marathon inlägg här på bloggen.
Ni vet ett sådant där inlägg som ingen ändå orkar läsa.
Jag raderade skiten eftersom det egentligen bara var massa tankar som behövde komma ut.
Ett litet urdrag av det jag skrev kan ni få i allafall.
"Jag sitter här i Oslo, i ett rum på Skillebekk.
Jag klagar verkligen inte över livet. Men det finns vissa saker som skulle göra allt så mycket bättre, än vad det faktiskt är.
Folk som dömmer bla.
Folk som tror att dem redan känner dig efter en väldigt kort tid av umgänge.
Sådant kan göra mig vansinnig vissa gånger.
Visst jag kanske inte är den vassaste kniven i lådan, inte den som säger dem absolut rätta sakerna alla gånger.
Det är lätt att misstolka saker och ting också, jag lider av stor självironi.
Jag tar livet med en nypa salt helt enkelt.
Men om vissa bara ville sätta sig ner och faktiskt lära känna mig för den jag är.
Och inte den dem tror att jag är så hade saker och ting kanske sett annorlunda ut.
Vad vet jag"
07:10 fick jag för mig att kliva upp. What?
Jag börjar inte jobba förän klockan 9 idag.
Så nu sitter jag här iallagall redo för en ny vecka på jobbet.
Igår körde jag ett marathon inlägg här på bloggen.
Ni vet ett sådant där inlägg som ingen ändå orkar läsa.
Jag raderade skiten eftersom det egentligen bara var massa tankar som behövde komma ut.
Ett litet urdrag av det jag skrev kan ni få i allafall.
"Jag sitter här i Oslo, i ett rum på Skillebekk.
Jag klagar verkligen inte över livet. Men det finns vissa saker som skulle göra allt så mycket bättre, än vad det faktiskt är.
Folk som dömmer bla.
Folk som tror att dem redan känner dig efter en väldigt kort tid av umgänge.
Sådant kan göra mig vansinnig vissa gånger.
Visst jag kanske inte är den vassaste kniven i lådan, inte den som säger dem absolut rätta sakerna alla gånger.
Det är lätt att misstolka saker och ting också, jag lider av stor självironi.
Jag tar livet med en nypa salt helt enkelt.
Men om vissa bara ville sätta sig ner och faktiskt lära känna mig för den jag är.
Och inte den dem tror att jag är så hade saker och ting kanske sett annorlunda ut.
Vad vet jag"
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det tror inte jag, för att jag är ganska säker på att jag känner dig Linda Maria Kälviäinen (Hoppas jag stavade rätt nu)
Trackback