Lights will guide you home
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse.
And high up above earth or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Coldplay - Fix you
Dagens äventyr
Idag ska jag jag vara barnvakt till bröllop kidsen.
Det nygifta paret ska och se konserten med Madonna här i kväll.
Dem har skit mysiga barn och jag har riktigt längtat efter att få hänga med dem små igen.
Dvs. Jag kan knappt vänta till att börja jobba på måndag.
Ja, jag är nog lite dum i huvudet. Men så är det.
Nu blir det duschen och sen hämtning av Roy, barnens far.
So long.
Morgonkaffe
Så, jag bjuder på en alldeles förtjusande bild i morse.
Shake shake shake
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5545697.ab
Oh my.
Jag minns faktiskt att det var jordbävning där när jag gick i 5:e klass.
En pytteliten, säkert mindre än den där.
Are we human, or are we dancers?
Ikväll är det sista festen med gänget här i Framnesveien, inte sista festen för alltid.
Men ändå sista festen, här hemma hos oss på Skillebekk.
Dem tre norskorna och svenskan ni vet.
Det mesta börjar vara nedpackat. Det börjar snart eka här inne i vardagsrummet pga alla saker som försvinner ned i lådor och säckar.
Fan så jävla tradigt. Jag är en rutinmänniska. Jag gillar när saker är som dem SKA vara.
Nu är det återigen dags att bryta ett mönster.
Livet är fullt av förändringar, jag måste bara lära mig att leva med det.
Visst, jag tror att det kan bli skit bra att bo själv ett tag, men å andra sidan så jävla ensamt.
Jag har bott här i 6 månader, men det känns som flera år.
Jag har inte riktigt insett det förän idag, att jag faktiskt lämnar dem här damerna nästa vecka.
Det var nu, när jag var på väg hem från ICA som allt bara kom över mig.
Jag var tvungen att bita mig själv i läppen, svälja två tusen gånger för att klumpen i halsen inte skulle utvecklas till tårar.
Och nu sitter jag här i fotöljen, som så många gånger förr. Inger mittemot mig i den ena soffan, Henriette till höger i den andra. Heidi ligger och sover efter nattens jobb.
Om en stund ska vi börja med maten, efter det blir det kö till duschen, smink och fix inne på Ingers rum som vanligt och sen så börjar väl folket droppa in så småning om.
Tack tjejer för 6 underbara månader, jag kunde inte fått tag i bättre roomies än ni.
Ikväll kör vi så det ryker som vanligt.
Skål.
P.S
Som alla vet så skriver jag bara för min egen del.
Gossip girl
Jag misstänker att hon är lite uttråkad.
För jodå, hon är ju som en skvallerblaska hela hon.
Uppdaterar mig om alla smaskigheter som händer där hemma i Luleå.
Det här får mig att sakna norrland.
01:57
Henriette, Inger och Heidi har gått och lagt sig för länge sen.
Ikväll var det faktiskt en av de få gångerna vi alla var samlade här.
Vi satt här inne och kollade igenom dvd:er, pratade om fest och flytt.
En vecka kvar här, sen bor jag ensam.
Helt ensam för första gången i Oslo.
Jag har ju alltid bott med någon under mina nästan tre år här.
Man har alltid haft någon att komma hem till. Nu kommer jag bara hem till en tom lägenhet.
Märkligt alltså.
I'll be there for you
Elvis has left the building.
Tomas lämnade kvar lilla Maria i Oslo.
Jag och Inger lämnade av honom vid flygtåget idag.
Blödiga som vi är rann tårarna ner för kinderna när han hoppade på det där förbannade jävla skit tåget!
Snacka om tomrum han skapade efter sig.
Det var riktigt märkligt att inte ha han hack i häl som vanligt.
Det är tomt på mitt sovrumsgolv, det är ingen madrass där längre.
Det står inga väskor innan för dörren och inga mastodont skor i hallen heller för den delen.
Det jag kommer sakna mest med Tomas är..
• När han alltid äter upp chipsen, spelar ingen roll vems det är.
Dem är borta när han är i farten.
• När han vaknar upp mitt i natten.
Skrämmer livet ur mig, pga han att kastar kuddar och täcken åt alla möjliga håll för att leta efter sina öronproppar.
• När han sitter i soffan med laptopen i knät och hörlurarna i och skrattar så högt för sig själv att det skallrar i porslinet.
• När han kommer in i vardagsrummet klockan 18:00 och vrålar: "Nu super vi!"
För att några timmar senare tjata på om : "När ska vi dra ut då? Va va va?"
• När han kommer in i köket runt middagstid och sjunger för fulla muggar :
"Ohh Maria, you gotta see her!"
Jag har en helt fantastisk bästa vän, that's for sure
Bye for now
En månad har han varit här nu och imorgon tar han flyget tillbaka till Norrland igen.
Dem hörde av sig från hans gamla jobb och erbjöd han vikariat.
Om jag kunde hade jag tagit flyget med han hem för att få träffa alla nära och kära.
Men den här sommaren stannar jag i Oslo och fixar med flytten.
Ikväll blir det avskedsfest hemma hos Nora och Lene.
Jag är sjukt sliten men va fan, man får offra sig för laget. Eller för Tomas i det här fallet.
Nästa helg är det sista festen i kollektivet. Jag lär väl gråta mig igenom hela helgen.
Usch blödig jag har blivit. Crybaby big time!
Snacka om överkonsumtion av alkohol det har blivit den senaste tiden.
Sommaren är verkligen livsfarlig.
Efter nästa helg är det fan dags med en vit helg.
Nu duschen och sen på med partydressen.
Johanna baby, tack för pratstunden.
Ikea och flyttdags
Jag och Inger fick ett ryck ikväll.
Vi var fast beslutsamma med att dra till Ikea. Helst med bil.
Efter lite närmare efterforskning gick det helt enkelt inte att genomföra.
Så vi plasserade våra rumpor snällt på bussen.
Vi virrade omrking som yra höns där inne och jag träffade på en av kidsen på dagis med hennes familj.
I var och vart annat hörn hörde man. "Mamma, där är Maria igen!" Haha, sötnos.
Satte oss ned och svepte två koppar kaffe, varpå jag åkte på världens koffeinkick.
Händerna skakade som asplöv och är fortfarande rätt okontrollbara.
Märkligt de där.
Ringde Rune boy och frågade om han var glad i mig. Jodå, tur det.
Han skjutsade hem oss till Skillebekk igen. Tack och bock för det.
Kom hem 600 kr fattigare med lampa, flyttkartonger, glas och bestick bla
Imorgon åker jag till lägenheten och får nycklar och skriver kontrakt.
Det börjar verkligen närma sig nu.
På ett bananskal
Den ena vinden var positiv, äntligen kunde jag andas ut.
Den andra var desto värre och skapade oro.
Jag fick reda på att vi inte får fortsätta hyra lägenheten här på Framnesveien.
Dvs att vi alla fyra måste vara ute här ifrån den sista juli.
Hela min semester skulle alltså gå till att söka nytt boende inför hösten.
Igår började jag mitt sökande ordentligt.. Skickade iväg mail till två potensiella lägenheter.
Jag fick svar från en av dem och frågade ifall jag kunde komma på visning redan idag.
Sagt och gjort. Klockan 18:00 hoppade P och jag på tunnelbanan ut till Smestad.
15 minuter senare var lägenheten min.
Min första egna lägenhet i Oslo. Oh my, Lyckan är total.
Allt har flytit på så bra den senaste tiden att jag nästan är rädd för att krashlanda snart.
På riktigt.
Imorgon ska P tatueras och jag ska sitta med han som moraliskt stöd.
Jag är nog mer nervös än vad han är.
Historier från kollektivet
Vi sitter och dricker lite vin.
Jag, Inger och Henriette.
Henriette berättade nyss om en galen kväll då hon tydligen hade konsumenterat lite för mycket alkohol.
När hon vaknar på morgonen upptäcker hon att hon faktiskt har spytt på gardinerna.
Henriettes första instinkt blir att springa ut i köket för att hämta saxen.
Och sen jodå.
Hon klipper av gardierna där spyan är, istället för att ta ner dem och slänga dem i tvättmaskinen.
Fantastiskt!
