Maria

Jag har varit tyst i två dagar, hör inte till vanligheterna nu för tiden.
Eller faktum är att jag har bloggat, men sparat som utkast.
5 inlägg har jag printat ned om att det som rör sig i skallen just nu.
Men jag är feg. Jag vågar fan inte pupblicera det, i tron om att saker och ting förstoras upp.. Orkar inte med nått onödigt tjohej.
Sen har jag en känsla också, den där känslan i lilltån om att allt inte står riktigt rätt till även fast det inte finns någon egentlig grund till att vara orolig. Hängde ni med?Men sånn är jag, the worrying kind som The Ark sjöng en gång i tiden..

Gårdagen blev lyckad, tacka gudarna för det.
Hade nog gått och hängt mig själv om det hade strulat till sig, men icke sa nicke. Det var grymt.
Du är cool, frän och förbannat rolig. Jag gillar att ha dig i min närhet.
Äntligen hade vi det där seriösa samtalet som vi faktiskt behövde, kul att du också funderat på typ samma saker som jag. New York tillsammans kanske då, hur ballt vore inte det? Helt fantastiskt som Erica skulle säga.


. . . . .            - Kommer du sakna mig om du drar? 
Jag              - Ehhm .. va? hehe ..
. . . . .            - Seröst?
Jag              - Ja, det är klart jag kommer göra. Kommer du sakna mig?
. . . . .            - Ja, du vet mycket väl att jag kommer sakna dig.

(Nej, det hade jag faktiskt ingen aning om)