Maria

Jag satt och surrade med min storebror igår.
Han har tidigare berättat för mig att han sökt praktikplats i Canada, 10 mil utanför Toronto.
Igår berättade han att han hade fått platsen!
Jag är så grymt glad för hans skull så ni anar inte.
Man kanske inte tror att det gör så stor skillnad med tanke på att vi redan bor 140 mil ifrån varandra.
Men Canada! Shit, det är fan långt borta.

Jag minns när vi var små och hockeybilder blev populärt.
Robba började samla, hade en full pärm och flera små lådor överfulla med kort.
Självklart var jag ju inte den som var den och jag ville ju vara lika cool som min 4 år äldre storebror.
Så jag började samla jag med. Fast jag egentligen inte förstod vad det stod på korten.
Undra hur många bra spelare han lyckades lura av mig egentligen?!
Nej, nu skenar jag iväg, det jag egentligen ville komma till var att ..
Gissa vilket som var hans favoritlag då när han var liten? Toronto såklart.
Blir nog lite nostalgi för han att gå på deras hockeymatcher nästa vinter.

Jag saknar verkligen min storebror.
Nu är vi två vuxna människor som har vanliga samtal och diskussioner.
Istället för att bråka om vem som ska spela Nintendo 64 först.
Eller vem som ska vara Mario eller Luigi. Jag fick alltid vara Luigi.
Vi delade rum i ganska många år, jag tror faktiskt att det är de som kan ha gjort  att vi fått en så fin realtion.
Och vi är faktiskt rätt lika, inte till utseendet kanske men på många andra olika sett.
Tex, vi är travelers båda två.
Reser mycket, vill upptäcka saker.
Vi är nog rätt morgonpigga, om det finns en förmiddagstid och en eftermiddagstid..
Väljer vi alltid morgontiden båda två.
När vi var små var det inte ovanligt om vi vaknade 07:00 en lördag och steg upp och spelade monpol tills vår kära mor pallade sig upp ur sängen.
Eftersom vi har pendlat ganska mycket när vi var små,
fick han alltså ta ganska mycket ansvar för sin envisa och tjuriga lillasyster..
("Ja, du var riktigt bångstyrig när du var liten" har jag fått höra ex antal gånger) 
Han har alltid skyddat mig och stått bakom min rygg.
Vilket jag verkligen beundrar honom för ..
Jag kunde helt enkelt inte ha en bättre storebror.
Nu får han leva sin dröm och jag är så innerligt glad för hans skull.

Lycka till och glöm inte bort din lillasyster uppe i norr.

Kärlek!